Värna de små snabbväxande dryckesproducenterna
Den svenska dryckesnäringen har genomgått en revolution sedan millennieskiftet där nya bryggerier, brännerier och cidrerier vuxit upp som svampar ur jorden. Det har varit en väldigt positiv utveckling som fått igång en stark utvecklingskraft inom dryckessektorn. Med denna har följt ett generellt kvalitetslyft och en framväxande besöksnäring baserad på drycker i hela landet. På kort tid har Sverige etablerat sig internationellt med en produktion i världsklass. Men utvecklingen har kommit av sig på sistone.
Pandemin gjorde sitt till och den kostnadskris vi nu genomlider gör att människor spenderar mindre pengar än tidigare på livets goda. Även om man både kan tro och hoppas att detta ändrar sig när väl bättre tider kommer så är det viktigt att få som många som möjligt av de dynamiska småföretag som dryckesrevolutionen skapat att lyckas övervintra och så klart sedan också skapa förutsättningar för dem att växa vidare.
Den goda nyheten är att EU:s regelverk erbjuder just en sådan möjlighet ända sedan 1992 i form av direktiv 92/83EEG – en möjlighet som svenska staten hittills valt att inte utnyttja. Det handlar närmare bestämt om möjligheten att införa en särskild alkoholskatt för mindre oberoende producenter av öl, cider, vin och sprit. Istället för att betala ordinarie alkoholskatt medger det aktuella regelverket att företag upp till en viss storlek, beroende på om det är vin, öl eller sprit, kan få en reduktion på upp till 50% av ordinarie skatt. En sådan skattesänkning skulle skapa ekonomiskt utrymme för den stora skaran snabbväxande dryckesföretag och detta vore enligt oss väl motiverat i en svår tid. Att de företag som på detta vis skulle bli direkt berörda av en implementering av EU-direktivet i Sverige skulle välkomna utvecklingen tar vi för givet. I princip samtliga övriga EU-länder tillämpar direktivet och motsvarande regelverk finns också i England, USA och Kanada.
Vår argumentation handlar emellertid om att dessa bolags överlevnad och fortsatta expansion är en angelägenhet långt utanför de enskilda bolagens väggar. Antalet bolag är stort, många är nystartade och med ambitioner att växa och många är belägna på landsbygden. Därtill är dryckesföretagen i många fall viktiga exponenter i en vidareutveckling av den besöksnäring som också brukar hyllas politiskt som en positiv kraft i utvecklingen av hela vårt land såväl i stad som på landsbygd. Det finns alltså många goda skäl att stärka dessa bolag när så är möjligt, vilket alltså här är fallet.
Det senare EU-direktivet, EU 2020/1151, ger också utrymme för skattefrihet på öl upp till 3,5 volymprocent (idag 2,8 volymprocent), i syfte att ytterligare stimulera produktion och innovation av lågalkoholhaltiga drycker. Om också detta direktiv implementerades skulle det så klart stimulera mindre hantverksmässiga producenter till ökat fokus på denna produktgrupp.
Skattemedel ska hanteras varsamt. En sänkt skattesats innebär minskade skatteintäkter till staten och därmed också att pengar måste tas in på annat håll istället. Vår bedömning är att en implementering av regelverket inte skulle behöva medföra någon nedgång i skattenettot, utan sannolikt kompenseras till fullo av ökade arbetstillfällen. Då hantverksmässigt producerade drycker har ett högre pris innebär det också att momsintäkterna till staten ökar om mer sådan dryck konsumeras.
Svenska Dryckesakademien genom Claes Wernerson, Martin Ragnar och Paula Eriksson