På 1400-talet kom brännvinet för första gången till Sverige. De tyska köpmännen, synnerligen hemtama i Norden vid denna tid, hade fört med sig den dittills okända drycken till vårt land.
I början är det inte som rusdryck vi möter brännvinet, utan som läkemedel och som ett led vid tillverkning av krut. I en räkenskapsbok från 1467–70 för Stockholms stad framgår att pulvermakare Berend erhöll 4 örtugar för ”brand wyn til krudt”.
Vid 1479 års burspråk i Stockholm stad upptogs följande: ”Item ingen sälie brenth win her i stadin vthan then ther aff radith till satter är. Hwilket ther medh finnes, böte xij (12) marck och miste vin och sin redzschap”. Alltså: ingen fick sälja brännvin i staden som inte blivit tillsatt av rådet.
Läs mer om svensk brännvinshistoria på Spritmuseets hemsida.