Debattartiklar
Svenska Dryckesakademiens syfte är att lyfta svenska drycker av svenska råvaror. Vår organisation är opolitisk och tar ställning för den svenska drycken och det som gynnar utvecklingen av ett hälsosamt företagarklimat för dryckesföretagare. Från mjölk till akvavit. I somliga fall kan detta överensstämma med ett politiskt partis åsikter. Det innebär inte att akademiens åsikter på något sätt kan användas i partipolitisk propaganda.
Värna de små snabbväxande dryckesproducenterna
Den svenska dryckesnäringen har genomgått en revolution sedan millennieskiftet där nya bryggerier, brännerier och cidrerier vuxit upp som svampar ur jorden. Det har varit en väldigt positiv utveckling som fått igång en stark utvecklingskraft inom dryckessektorn. Med denna har följt ett generellt kvalitetslyft och en framväxande besöksnäring baserad på drycker i hela landet. På kort tid har Sverige etablerat sig internationellt med en produktion i världsklass. Men utvecklingen har kommit av sig på sistone.
Pandemin gjorde sitt till och den kostnadskris vi nu genomlider gör att människor spenderar mindre pengar än tidigare på livets goda. Även om man både kan tro och hoppas att detta ändrar sig när väl bättre tider kommer så är det viktigt att få som många som möjligt av de dynamiska småföretag som dryckesrevolutionen skapat att lyckas övervintra och så klart sedan också skapa förutsättningar för dem att växa vidare.
Den goda nyheten är att EU:s regelverk erbjuder just en sådan möjlighet ända sedan 1992 i form av direktiv 92/83EEG – en möjlighet som svenska staten hittills valt att inte utnyttja. Det handlar närmare bestämt om möjligheten att införa en särskild alkoholskatt för mindre oberoende producenter av öl, cider, vin och sprit. Istället för att betala ordinarie alkoholskatt medger det aktuella regelverket att företag upp till en viss storlek, beroende på om det är vin, öl eller sprit, kan få en reduktion på upp till 50% av ordinarie skatt. En sådan skattesänkning skulle skapa ekonomiskt utrymme för den stora skaran snabbväxande dryckesföretag och detta vore enligt oss väl motiverat i en svår tid. Att de företag som på detta vis skulle bli direkt berörda av en implementering av EU-direktivet i Sverige skulle välkomna utvecklingen tar vi för givet. I princip samtliga övriga EU-länder tillämpar direktivet och motsvarande regelverk finns också i England, USA och Kanada.
Vår argumentation handlar emellertid om att dessa bolags överlevnad och fortsatta expansion är en angelägenhet långt utanför de enskilda bolagens väggar. Antalet bolag är stort, många är nystartade och med ambitioner att växa och många är belägna på landsbygden. Därtill är dryckesföretagen i många fall viktiga exponenter i en vidareutveckling av den besöksnäring som också brukar hyllas politiskt som en positiv kraft i utvecklingen av hela vårt land såväl i stad som på landsbygd. Det finns alltså många goda skäl att stärka dessa bolag när så är möjligt, vilket alltså här är fallet.
Det senare EU-direktivet, EU 2020/1151, ger också utrymme för skattefrihet på öl upp till 3,5 volymprocent (idag 2,8 volymprocent), i syfte att ytterligare stimulera produktion och innovation av lågalkoholhaltiga drycker. Om också detta direktiv implementerades skulle det så klart stimulera mindre hantverksmässiga producenter till ökat fokus på denna produktgrupp.
Skattemedel ska hanteras varsamt. En sänkt skattesats innebär minskade skatteintäkter till staten och därmed också att pengar måste tas in på annat håll istället. Vår bedömning är att en implementering av regelverket inte skulle behöva medföra någon nedgång i skattenettot, utan sannolikt kompenseras till fullo av ökade arbetstillfällen. Då hantverksmässigt producerade drycker har ett högre pris innebär det också att momsintäkterna till staten ökar om mer sådan dryck konsumeras.
Svenska Dryckesakademien genom Claes Wernerson, Martin Ragnar och Paula Eriksson
Med denna har följt ett generellt kvalitetslyft och en framväxande besöksnäring baserad på drycker i hela landet. På kort tid har Sverige etablerat sig internationellt med en produktion i världsklass. Men utvecklingen har kommit av sig på sistone.
Pandemin gjorde sitt till och den kostnadskris vi nu genomlider gör att människor spenderar mindre pengar än tidigare på livets goda. Även om man både kan tro och hoppas att detta ändrar sig när väl bättre tider kommer så är det viktigt att få som många som möjligt av de dynamiska småföretag som dryckesrevolutionen skapat att lyckas övervintra och så klart sedan också skapa förutsättningar för dem att växa vidare.
Den goda nyheten är att EU:s regelverk erbjuder just en sådan möjlighet ända sedan 1992 i form av direktiv 92/83EEG – en möjlighet som svenska staten hittills valt att inte utnyttja. Det handlar närmare bestämt om möjligheten att införa en särskild alkoholskatt för mindre oberoende producenter av öl, cider, vin och sprit. Istället för att betala ordinarie alkoholskatt medger det aktuella regelverket att företag upp till en viss storlek, beroende på om det är vin, öl eller sprit, kan få en reduktion på upp till 50% av ordinarie skatt. En sådan skattesänkning skulle skapa ekonomiskt utrymme för den stora skaran snabbväxande dryckesföretag och detta vore enligt oss väl motiverat i en svår tid. Att de företag som på detta vis skulle bli direkt berörda av en implementering av EU-direktivet i Sverige skulle välkomna utvecklingen tar vi för givet. I princip samtliga övriga EU-länder tillämpar direktivet och motsvarande regelverk finns också i England, USA och Kanada.
Vår argumentation handlar emellertid om att dessa bolags överlevnad och fortsatta expansion är en angelägenhet långt utanför de enskilda bolagens väggar. Antalet bolag är stort, många är nystartade och med ambitioner att växa och många är belägna på landsbygden. Därtill är dryckesföretagen i många fall viktiga exponenter i en vidareutveckling av den besöksnäring som också brukar hyllas politiskt som en positiv kraft i utvecklingen av hela vårt land såväl i stad som på landsbygd. Det finns alltså många goda skäl att stärka dessa bolag när så är möjligt, vilket alltså här är fallet.
Det senare EU-direktivet, EU 2020/1151, ger också utrymme för skattefrihet på öl upp till 3,5 volymprocent (idag 2,8 volymprocent), i syfte att ytterligare stimulera produktion och innovation av lågalkoholhaltiga drycker. Om också detta direktiv implementerades skulle det så klart stimulera mindre hantverksmässiga producenter till ökat fokus på denna produktgrupp.
Skattemedel ska hanteras varsamt. En sänkt skattesats innebär minskade skatteintäkter till staten och därmed också att pengar måste tas in på annat håll istället. Vår bedömning är att en implementering av regelverket inte skulle behöva medföra någon nedgång i skattenettot, utan sannolikt kompenseras till fullo av ökade arbetstillfällen. Då hantverksmässigt producerade drycker har ett högre pris innebär det också att momsintäkterna till staten ökar om mer sådan dryck konsumeras.
Svenska Dryckesakademien genom Claes Wernerson, Martin Ragnar och Paula Eriksson
Bredda det alkoholfria sortimentet på krogen
Det finns en stark trend bort från de alkoholhaltiga dryckerna. Alldeles särskilt gäller det för yngre personer. Men hur fångas denna trend upp på krogen? Eller har man ens börjat reflektera över trenden där? Vad krävs för att få det alkoholfria sortimentet att blomma ut på den vanliga krogen?
Det alkoholfria sortimentet på de allra flesta restauranger i Sverige under den rena fine-diningen består av isvatten, kolsyrat mineralvatten, standardläskedrycker och apelsinjuice eller äppeljuice och om man ber snällt kanske också ett glas mjölk är möjligt att fixa. På senare år har också någon alkoholfri öl och något avalkoholiserat vin tillkommit, men det rör sig i så fall om någon enstaka produkt i respektive kategori. Att dricka vatten till mat kan ofta vara ett bra val för såväl plånbok som för att låta maten så att säga tala för sig själv. Det finns ju dock ett skäl till att många dricker öl, vin eller snaps till maten. Det handlar om att vissa drycker i kombination med viss mat kan förhöja helhetsupplevelsen. Inom det alkoholhaltiga segmentet vinnlägger sig restaurangerna regelmässigt om att identifiera och föreslå drycker som passar till de olika maträtterna man erbjuder. Men när alkoholfria alternativ istället efterfrågas blir erbjudandet bara en fråga om vad som finns i standardsortimentet, utan motsvarande resonemang kring att Coca-Colan eller Zingon nog passar särskilt bra till den pocherade gösen med smörslungad färskpotatis och gräslök.
Det tycks helt enkelt vara så att man på restaurangerna ser ett tydligt behov av att kunna erbjuda ett stort antal olika viner och öler som på olika sätt kan möta upp gästers preferenser i relation till olika maträtter och kanske också spegla olika sinnesstämningar. Tiden med ”Stor stark” och ”Glas vin” är i alla fall i de flesta måltidssammanhang för länge sedan förbi. Den intressanta frågan nu är vilket öl och vilket vin. Men på det alkoholfria, möjligen med visst undantag för det avalkoholiserade, har motsvarande tanke svårt att slå rot. Det innebär att många alkoholfria måltidsupplevelser går om intet och värden för såväl krögare som för dryckesproducent fryser inne. Så hur kan vi lösa den knuten tillsammans? Vi tänker att det finns ett antal viktiga punkter att ta tag i:
- Fine-dining-restaurangerna leder, så klart, utvecklingen också vad gäller ett breddat utbud av spännande alkoholfria drycker till måltiden – även om utbudet också här ändå alltid är smalare än det av t.ex. viner. Men att börja att hämta inspiration kring hur fine-dining jobbar med alkoholfria drycker är ett generellt tips till övriga krogar.
- Ingen producent av alkoholfria drycker är så duktig och spännande att det räcker med denna enda producent för att ha skaffat krogen ett fullödigt alkoholfritt sortiment. Precis som för vin och öl ligger tjusningen också inom det alkoholfria segmentet på den mångfald och variation som bara olika producenter kan bistå med.
- Alkoholfria hantverksdrycker har, på goda grunder, ofta en prislapp som motsvarar den hos en alkoholhaltig dito. För krogen gäller det därför att fylla upplevelsen av den alkoholfria drycken med mervärden som gör kunden villig att betala detta mervärde. Det kan handla om servering, val av glas, isbitar, presentation m.m. För att detta ska fungera i praktiken krävs också att serveringspersonalen utbildas på området.
- Krogar som köper in vin får inte bara en leverans av en box flaskor från sin leverantör utan också ett helt kit serverat på silverfat med instruktioner om presentation, servering och story-telling som man sedan levererar till gästen. Här har svenska producenter och grossister en hemläxa att göra kring att höja nivån i det egna erbjudandet till krogen vid sidan av den uppenbara leveransen av flaskorna.
Visst kan det vara svalkande med en Coca-Cola en varm sommardag, men få vuxna och långt ifrån alla barn tycker en standardläsk är den bästa måltidsdrycken den gången ett brett urval av andra alternativ faktiskt finns. Matas vi däremot regelmässigt med att de alkoholfria dryckernas universum begränsas till Cola, Fanta, Sprite, Zingo, Pepsi, apelsinjuice och vatten – ja, då bygger vi så klart över tid upp en efterfrågan på dessa drycker. Samma hade så klart gällt om det bara var det kraftigt sötade röda boxvinet Gosa som erbjöds den rödvinsdrickande gästen. Restaurangernas breda utbud av vin och på senare år kraftigt expanderade utbud av öl visar att man genom att erbjuda mångfald också skapar nyfikenhet på denna mångfald.
Måltidsdrycker har med fördel normalt en god balans mellan syra och sötma – i motsats till vad de flesta läskedrycker erbjuder. En stram äppelmust, en rabarber- eller svart vinbärsnektar där syran finstämts balanserats med en gnutta socker, ett havrevatten, en kombucha eller för all del en fermenterad soda är exempel på alldeles utmärkta måltidsdrycker – och drycker som produceras i stor skala av mängder av lokalt förankrade producenter runt om i landet. Årligen anordnas också SM-tävlingar i flera av dessa kategorier och vinnare utses och belönas.