Så här beskriver Anna sig själv: Jag är sjätte generationen på vår gård utanför Norrtälje, och här har min släkt verkat sedan mitten av 1800-talet. Själva ladan restes år 1904, och i denna driver vi sedan 2001 Norrtälje Bränneri – ett av Sveriges första fruktdestillerier. På gården har vi en ekologisk fruktodling med äpplen, päron och rönnbär och i våra två kopparpannor destillerar vi frukt och annan svensk sprit. Vi tillverkar även svensk punsch – mot denna bakgrund är jag mycket intresserad av det svenska dryckeshantverket, av arvet och av våra mat- och dryckestraditioner. Jag är även utbildad jurist vid Uppsala Universitet, vilket är till stor nytta som egenföretagare och dryckesproducent.

Så här beskriver Cissi sig själv:

Jag arbetar som verksamhetsledare på CLUK, Centrum för Livsmedelsutveckling i Karlshamn, sedan 2009. CLUK är en testbädd för flytande produkter och vi hjälper stora och små företag att testa och utveckla framtidens livsmedelsprodukter. Vi erbjuder kompetens, rådgivning och flexibel utrustning för utveckling och småskalig produktion. Runt CLUK finns ett kluster av livsmedelsföretag där flera av dem producerar drycker på svenska råvaror. Våra samarbetspartners är bland annat bryggerier, musterier och mejerier. Notabelt är att intresset och uppdragen kring växtbaserade mejeriapplikationer ökar påtagligt.

Mitt intresse för drycker har funnits sedan jag var liten då jag tidigt uppskattade mammas hemkokta saft och musten på våra bär som mustats på det närliggande musteriet. Jag har arbetat med produkt- och processutveckling sedan mitten av 1990-talet och började min karriär inom området på Carlshamn Mejeri. Vi var relativt tidiga med att ta fram växtbaserade drycker från bland annat den svenska havren, men vi arbetade även med andra cerealier och baljväxter. Baserna vi fick fram användes i drycker men även i andra applikationer som glass, yoghurt och ost och vi lyckades med problemlösning på ett nytt sätt som genererade flera patent inom området.

En kollega öppnade porten till vinvärlden för mig genom att bjuda på en provning i Munskänkarnas regi. Det öppnade mina sinnen och som en följd blev jag medlem och efter en kort tid ledamot i styrelsen, först som sekreterare och därefter som utbildningsansvarig. Med kunskapen om livsmedelsprocesser och vinframställning samt råvarans (druvans) betydelse för slutprodukten var inte steget långt till att intresset för även andra drycker som must och öl växte.

Idag är det för mig såväl som för många andra en självklarhet att försöka få svenska och helst närproducerade drycker på bordet vid så många tillfällen som möjligt. Jag jobbar aktivt för att vi ska få fler valmöjligheter till detta i Sverige!

Så här beskriver Claes sig själv:
Sedan barnsben har mat och dryck varit mitt fokus. I 16-årsåldern vidgades dock intresset från mjölk och saft till lite annat. Och då huvudsakligen vin. Efter några års tävlande i motocross och då ganska ofta i Frankrike öppnades ögonen för måltiden och det fantastiska giftermålet mellan mat och dryck. När det verkligen fungerar ger såväl maten som drycken helt nya dimensioner och när den perfekta matchen uppstår lämnar det minnen man aldrig glömmer.

Jag är utbildad inom lantbruk med titeln lantmästare. Någon större arbetsinsats inom primärproduktionen har det däremot inte blivit. Efter ett tiotal år inom försök, lantbruksforskning och rådgivning har mitt liv helt fokuserat på nästa led i kedjan – grossistverksamhet och förädling av livsmedel. Sedan tio år är bryggeri och bränneri min huvudsakliga sysselsättning där jag driver Qvänum Mat & Malt. Min fascination är stor över hur man med bara några få råvaror kan få sådan diversitet i resultatet. Och att sedan upptäckten av att de gamla klassiska dryckerna, öl och brännvin, kan bli så spännande och passande drycker till mat späder naturligtvis på intresset ytterligare.

Jag tror våra svenska drycker verkligen har en framtid för sig, alltifrån mjölk till aquavit och som boende mitt i produktionen har jag också förmånen att på nära håll få känna jordens och årsmånens påverkan.

Så här beskriver Erika sig själv:

Jag är professor i glasdesign vid Linnéuniversitetet samt produktdesigner i eget företag; Erika Lagerbielke & Co AB. Jag arbetar både med design och med glaskonst. Sedan 1982 samarbetar jag med bland annat Orrefors med design av servisglas som ett fokusområde. Mitt formspråk är stilrent och samtidigt sensuellt med stor omsorg om alla detaljer. 

Jag arbetar med det kärleksfulla mötet mellan människa, dryck och glas. Min målsättning är att skapa vackra och funktionella glas för olika drycker med upplevelsen av drycken i centrum. Jag samarbetar även med andra företag med design av måltidens redskap, exempelvis bestick och porslin.

Som ledamot av Dryckesakademin vill jag uppmärksamma måltidens redskap och den stora betydelse som utformning och val av dessa har för upplevelsen av måltiden, för helheten likaväl som för de enskilda maträtterna och dryckerna. Ett av mina forskningsintressen är betydelsen av måltiden som identitetsskapare.

Så här beskriver Hannes sig själv:

Jag arbetar på Krinova Incubator och Science park sedan 2010 med utvecklings och innovationsstöd till små och medelstora företag inom livsmedel i kedjan från jord till jord. Har bakgrund inom dryckesbranschen sedan tidigt 90-tal inom sälj och marknadsföring. Medlem i sommelierföreningen sedan 1997 efter avlagt inträdesprov.
Numera arbetar jag förutom med företagscoaching framför allt med att bygga ett nationellt, för företag och entreprenörer, fungerande innovationsstödsystem.
Jag brinner för mervärden, det genuint och hållbart producerade och framför allt att den som i kedjan från jord till bord bidrar, får hållbart betalt för sin insats.

Så här beskriver Jan-Anders sig själv:

Tillsammans med min bror driver jag gården Öster-Övsjö gård i Kälarne i östra Jämtland. Då våra föräldrar i slutet av 1970-talet frågade oss om vi ville överta gården svarade vi ja, förutsatt att gården skulle vara ekonomiskt bärkraftig. För att ta reda på det var vi tvungna att inventera våra egna kunskaper. Själv arbetade jag som crupière och min bror som elektriker. Vi kom fram till att det borde finnas en bärkraft. Därför startade vi förädling. Gården har 500 ha mark till sig, mestadels skog. Det första vi byggde var ett sågverk, som senare lades ned. Vår far hade ett vattenbruk där han odlade öring, röding och regnbåge för vidareförsäljning. Vår mamma jobbade extra som kalaskokerska runt om i regionen.

Omkring millenieskiftet avslutade jag min verksamhet i spelbranschen för att ta hand om föräldrarna som blivit gamla. Jag fick också möjligheten att utbilda mig till kock och kallskänk. Nu påbörjade jag en cateringverksamhet i liten skala med gården som utgångspunkt och kom för första gången i kontakt med föregångaren till Eldrimner, som just lanserat sitt första rullande produktionskök. Genom kontakten med Eldrimner fick jag upp ögonen för konservering och först tänkte jag på rödingen från fiskodlingen. Konserverna skulle etiketteras med bäst före-datum och det fick mig att börja söka kunskap om konservering. På den vägen hamnade jag på en kurs i konservering i Frankrike. Konsten att konservera har drivit mig vidare i sökandet efter kunskap. Umeå universitet gav mig en distansutbildning som livsmedelsvetare. Den franska erfarenheten fick också upp mina ögon för dryckernas viktiga betydelse i mathantverket och jag inhandlade en ciderpress när jag var där. Pressen placerades i produktionsköket, som vi byggde år 2000.

Idag driver min bror och jag Örtagård Öst samt Jämtlands Vingård. Inom Örtagård Öst framställer vi förädlade bärprodukter som vi huvudsakligen sötar med honung från vår egen bigård – jämtländska russin, nektar, marmelader och vinägrar. Inom Jämtlands Vingård producerar vi alkoholhaltiga produkter – fruktviner och mjöder.

Så här beskriver Janne sig själv:

Min första passion är den för musiken. Jag är, som du förmodligen redan vet, elgitarrist och har haft nöjet och äran att spela med många storheter under min karriär, t.ex. ABBA, Electric Banana Band, Ted Gärdestad och Cornelis Vreeswijk – men också att ge ut egna skivor. Förutom att spela musik komponerar jag också flitigt och har fått ta emot många fina priser för mina insatser inom musiken. Min officiella hemsida finner du här.

Min andra passion är den för miljön och det uppväxande släktet. Därför är jag med i nätverket Artister för Miljön samt tillsammans med min vän Lasse Åberg ambassadör för Ekologiska Lantbrukarna.

Men så har jag också en tredje passion, nämligen den för drycker. Därför blev jag väldigt glad när mina vänner på Bryggverket i Umeå för ett par år sedan lanserade en ny öl tillägnad mig – Janne Shuffle – som beskrivs som en rockig öl för alla tungor. Etiketten är ritad av Lasse Åberg och för varje flaska av ölen som säljs går 5 kr till J:son-stipendiet. På det viset kopplas min passion för dryck ihop med passionen för musiken. Det tycker jag är riktigt skoj!

Så här beskriver Jens sig själv:

Jag vill inom akademien bidra till att höja kunskaperna om politiska styrmedel och insatser som verktyg för att gynna hållbar konsumtion och produktion av dryck i Sverige – både industriellt, hantverksmässigt och för husbehov.

Såväl konsumtion som produktion av drycker har genom tiderna reglerats på alla möjliga sätt, inte minst de alkoholhaltiga. Drycker går på tvärs över många olika policyområden såsom exempelvis jordbruk, hållbarhet, näringsliv, innovation, beskattning, kultur och hälsa. En utmaning ligger därmed också i att inte forma policy endast utifrån ett perspektiv utan att istället försöka se ur ett systemperspektiv och väga in alla olika värden. Detta är dock sannerligen lättare sagt än gjort när man rör sig på hela skalan i behovstrappan, från att se dryck som något nödvändigt för överlevnad, till att använda dryck som en del av självförverkligandet.

Jag är utbildad som policyanalytiker och har arbetat som det både inom den privata och offentliga sektorn. Idag jobbar jag som analyschef på en statlig myndighet. I akademien är jag för mitt engagemang i drycker som njutningsmedel, som drivkraft för samhällsutveckling och ibland även som problemskapare.