Det kallas cider. Men drycken i ditt glas kan innehålla så lite som 15% fruktjuice. I nuläget går det inte att skilja cider med 100% frukt från Europa från cider med 15% frukt från ett land utanför Europa. Ändå får de säljas under samma namn. Eftersom produkter med helt olika innehåll säljs under namnet cider krävs en definition.

Kommissionens nya förslag till definition av cider kan utveckla den europeiska fruktnäringen och dessutom inkludera den ciderbaserade drycken från storskalig industri. Några få företag får byta beteckning från Cider till Ciderbaserad dryck. Varken Kommissionen eller någon annan föreslår att industridrycken ska förbjudas. Starka varumärken kommer fortsätta vara framgångsrika även med tydligare märkning. Förslaget skapar långsiktiga möjligheter för hela branschen att samverka. Industricider kommer även fortsättningsvis att kunna säljas och exporteras under benämningen Ciderbaserad dryck.

Regeringen uppdaterade sin Livsmedelsstrategi 2.0 förra året med Ökad robusthet i livsmedelskedjan ochSvensk kvalitet och gastronomi som övergripande mål. Landsbygdsminister Peter Kullgren har därmed pekat ut en rimlig inriktning för livsmedelspolitiken som överensstämmer med Kommissionens förslag. Rätt utformade regler krävs för genomförandet: tydliga benämningar och ursprungsmärkning av fruktråvaran gör valen enklare för konsumenter, skapar ökad efterfrågan på svensk frukt och ger bättre signaler bakåt i kedjan. Det minskar svinn (mer bortsorterad kan tas tillvara), gynnar biologisk mångfald genom ökad efterfrågan på lokala sorter och stärker företagande i fruktodlande bygder över hela landet och i Europa.

Definitionen påverkar även jobb och skatteintäkter. Tiotusentals företag i den traditionella cidernäringen i Sverige och EU som använder frukt från unionen skulle stärkas av förslaget. Därmed förbättras förutsättningarna för, och robustheten i, Europas fruktodlingar. Om Kopparbergs, ett enda företag, behövde använda 50 procent svensk äppelmust i den cider de säljer i Sverige, skulle det kräva mer än en fördubbling av landets äppelodling. Det skulle skapa över tusen nya jobb på landsbygden och ge hundratals miljoner i skatteintäkter årligen. 

Kommissionens förslag innebär tre åtgärder helt i linje med Livsmedelsstrategin 2.0:

1. Inför minimikrav på innehåll,

2. inför frivilliga kvalitetsbenämningar, och

3. märk fruktens ursprung.

Här har Sverige alltså ett gyllene tillfälle att förena transparens för konsumenten med stöd till svensk och europeisk fruktodling och förädling. Vi ser därför att det är helt i linje med regeringens politik att stödja Kommissionens förslag. Det stärker förutsättningarna för Europas livsmedelsproduktion och för Europas och Sveriges konsumenter. Det är sunt förnuft.

Läs artikeln i Land Lantbruk

Köpings Must & Cider AB, Lena Ryberg-Ericsson & Johanna Ryberg, Köping
Ciderbruket AB, Maria Övergaard, Norrtälje
Forse Cidergård AB, Elisabeth Knöppel, Simrishamn
Dryg Cider, John Taylor & Torun Jorde, Malmö
Sövde musteri, Bonny Håkansson, Sövde
Vild Cider, Mimer Berg, Malmö
Sent om Cider, Axel Bäck & Klara Guthe Peterson, Saltsjöbaden 
Anolfsbol Must & Cider, Fredrik Persson, Mellerud
Äkta vara Sverige, Björn Bernhardsson, Stockholm
Alvar & Ivar Surdegsbageri AB, Fanny Ivarsson, Tjörn
Fruktstereo, Mikael Nypelius, Malmö
Reuterdahls på Österlen, Ulla Kylhed Reuterdahl, Kivik
Östersken, Diego Vegas Skoglund, Kivik
Norrtälje Musteri & Norrtälje Lanthandel, Katarina Holmberg, Norrtälje
Hjulsjö 103, Märta & Magnus Westling, Hällefors
Smakgården, Roger Tifensee & John Carlsson, Flen
Pomologik, Patrik Svensk, Strängnäs
Brown Hat AB, Brent Miles Wagner, Uppsala
Naffentorps Cider, Magnus Jeppson, Malmö
Rudenstams, Jonas Miller Rudenstam, Huskvarna
Stora Juleboda Gård, Marcus & Anna Callenbring, Kristianstad 
Maglehems Musteri, Gunnar Bohman, Kristianstad
Svenska Dryckesakademien, Preses Sanna Lindberg, Stockholm
Ehrenhofer Gård, John-Fredrik Eherenhofer Grönvall, Lödöse
Bäckalunda Gård, Ida Stenqvist, Dalby
Bute Cider AB, Jeffrey Lewis, Umeå
Halfvede Musteri, Maria & Mats Bengtsson, Gotland
Vingården Stora Boråkra, Staffan Ottosson, Karlskrona
Lödöse Musteri AB, Erik Kolthoff, Lödöse
Brännland Iscider, Andreas Sundgren, Vännäs
Flatö Bryggeri, Nichlas Cederfeldt, Orust
Udda Cider, Anton Josephson, Stockholm 
Frimansgården, Johanna & Jonas Nilsson, Sunne

Sverige har varit föremål för ett veritabelt dryckesunder sedan millennieskiftet. Numera framställs drycker av yppersta kvalitet runt om i hela landet. Nej, det handlar inte bara om Absolut vodka, utan om så mycket mer. Must, öl, cider, nektar, sprit, kombucha, vin – och den svenska saften – är bara några av de dryckeskategorier där riktiga kvalitetsproducenter nu finns etablerade. Men trots det syns de väldigt sällan i handel och på restaurang – och syns man inte finns man inte. Hur man kan synas bättre är därför temat för Svenska Dryckesakademiens arbete under 2026.

Egen storskalig marknadsföring kan vara en lösning – men svårt för många mindre producenter. Finns dryckerna med på en dryckesmeny eller en butikshylla skapar det också nyfikenhet och driver försäljning för producenten. Därför är det viktigt att lyfta vikten av att handel och restaurang inkluderar svenska drycker på hyllor och menyer. Här kan mycket göras bättre.

På restaurang borde mycket svenskt inom dryckesmenyns alla kategorier vara en uppenbar konkurrensfördel i relation till utländska gäster. Att uppleva Coca-Cola, Bourgogne eller Staropramen i Huddinge, Hudiksvall eller Hova, i avsaknad av någon svensk motsvarighet på menyn, är ju ärligt talat lite småkonstigt. Däremot självklart att inte göra det i USA, Frankrike eller Tjeckien. Och när alla andra länders matkulturer tycks passa bäst med de lokala dryckerna så borde det ju logiskt också gälla att den svenska maten passar bäst med de svenska dryckerna.

Inom handel och restaurang ägnar sig många åt läpparnas bekännelse och hävdar att man stöder duktiga svenska producenter. Hyllan eller menyn visar något helt annat: importerad dryck gjord på råvaror som även finns i Sverige. Ta svensk cider som exempel: Sverige har gott om äpplen och många skickliga must- och ciderproducenter. Trots detta ser vi att utländsk cider lyfts fram på butikshyllor och på restaurangmenyer. Man kan spekulera om skälen, lägre pris på importerad fabriksdryck jämfört med hantverksmässig svensk är sannolikt en. Men att bedriva en fruktodling och framställa fina, hantverksmässiga drycker i Sverige hade kunnat göras mer kostnadseffektivt om vår inhemska marknad hade varit större. En annan är restaurangers benägenhet att göra procentuella snarare än fasta påslag på dryckerna. Klart är att det blir en win-win om duktiga svenska dryckesproducenter kan växa och samtidigt få butiken, restaurangen eller caféet att erbjuda ett mer spännande och regionalt förankrat dryckesutbud. 

Drivs då inte utbudet av efterfrågan? Delvis, men kunden kan ju bara efterfråga det utbud den möts av och ser. Därför styr i praktiken också handlaren eller krögaren mycket av efterfrågan. Att en gäst skulle efterfråga exempelvis industriellt framställt tonicvatten från England framför en lokalproducerad tillverkad svensk tonic på en svensk krog förefaller mindre troligt. Så krögaren, sommelieren och handlaren har alla en viktig roll att synliggöra de svenska produkterna. 

Alternativet till ökad försäljning för producenterna är i slutändan en nedlagd verksamhet. Och dit vill så klart inte producenterna komma – rimligen inte handeln eller restaurangerna heller?

Läs artikeln i Land Lantbruk

Martin Ragnar, ledamot av Svenska Dryckesakademien

Anna Anerfält, ledamot av Svenska Dryckesakademien

Tävlingen gick ut på att först identifiera typ av dryck, därefter huvudråvaror samt slutligen eventuella smaksättare. Till kvalet, som var öppet för alla besökare, testades tre drycker – en must, ett öl och en akvavit. 

Åtta blindprovare tog sig vidare till finalomgången där fem drycker testades under 30 minuter. 

Pors och Lingonberry från Köpings Musteri

Must på äpplet Amorosa, smaksatt med både pors och lingon.

Entre nous 2023 från Sent om Cider

Cider på bland annat Ingrid Marie, Cox och Mutsu samt cirka 10 procent vildäpplen, lagrat 1,5 år på ek. 

Rålund Superior från Idunn Wine

Ett torrt rött vin av blåbär, lagrat sju månader på ek. 

Rubin 2016 från Hällåkra Vingård

Ett rött vin på druvorna Rondo, Regent och Leon Millot där ungefär hälften av vinets lagrats på svensk ek, resterande på ståltank. 

Thorlundkagges gotländska whisky

En whisky på lättrökt crescendo-korn lagrat drygt sex år på hårt rostad, svensk ek. 

Vinnarna presenterades sedan från Ostfestivalens stora scen av akademiens preses, Sanna Lindberg samt ledamöterna Anna Anerfält och Janne Schaffer. 

Bäst i Sverige på blindprovning av svenska drycker 2025 är Karin Valsberg, gastronom från Järvsö, och som fick motta diplom och en tavla från en av akademiens grundare, Claes Wernerson. På andra plats kom Anton Sandberg och tredje plats Fredrik Ekstedt Karpers. 

För mer information, kontakta preses Sanna Lindberg, sanna@sannassmak.se.

Sverige är ett dryckesland på stark frammarsch. Här produceras drycker som druvvin, fruktvin, cider, öl, akvavit, whisky och gin – samt förstås en rad alkoholfri drycker – från must till mjölk. Dryckerna, som görs på svenska råvaror, utmärks av såväl kreativitet, mångsidighet – och kvalitet. De senaste åren har vi fått se både svenskt druvvin och iscider skina på Nobelbanketten och flera av våra producenter har också rönt stor framgång internationellt med vunna tävlingar och ökade exporter. Faktum är att tillverkningen av alkoholhaltiga drycker idag är en av de snabbast växande segmenten inom den svenska livsmedelsindustrin.

Trots det är svenska drycker ofta okända för svenska konsumenter vilket är anledningen till att Dryckesakademien under 2026 arbetar med temat ”Vad har gjort och gör svensk dryck synlig – nationellt och internationellt”. 

Under Svenska Dryckesfestivalen, den 6–7 februari på Münchenbryggeriet i Stockholm, går startskottet för arbetet och akademien arrangerar den första upplagan av SM i blindprovning av svensk dryck, med ett öppet kval som följs av final och prisutdelning.

Vem: Besökare av Svenska Dryckesfestivalen.

När och var: 7 februari på Münchenbryggeriet. 14.00–15.30 drop in-kval i lokalen Milles (mellan Ostfestivalen och Dryckesfestivalen). Final 16.00–16.30. Prisutdelning 17.00 på scenen. 

Hur: I kvalet blindprovas tre olika drycker där 2 poäng delas ut för dryckestyp och därefter ytterligare 1 poäng per dryckesingrediens. De som klarar provningen bäst testar ytterligare 5 drycker i finalen.

Tävlingsavgift: 100 kr som betalas på plats, ingen föranmälan krävs. Totalt 50 tävlande, först till kvarn! Såväl alkoholfria som alkoholstarka drycker kommer att provas. Åldersgräns 18 år.

Svenska Dryckesakademien är akademien för främjandet av drycker framställda i Sverige – av råvaror från Sverige. Akademien grundades våren 2015 och har 24 ledamöter, tolv kvinnor och tolv män. 

För mer information:

Sanna Lindberg, preses Svenska Dryckesakademien

sanna@sannassmak.se 

PFAS-debatten saknar helhetsgrepp: Vi mäter ett fåtal av tusentals ämnen och ignorerar polyfluorerade källor samt TFA och PFPrA. Inför totalanalys, skärpta regler i jordbruk/industri och rening vid källorna. Det skriver ledamöter av Svenska Dryckesakademien, professor Kenneth M. Persson och docent Martin Ragnar.

Larmrapporterna om PFAS duggar tätt i media och snart sagt varje gång får allmänheten en ny och till synes oväntad vinkel på problematiken. Nyligen var det Systembolagets storsäljande viner som visade sig ha höga halter av PFAS-ämnet trifluorättiksyra (TFA) – samma ämne som nu senast också återfunnits i höga halter i pasta och mjöl – och på sensommaren visade sig en sörmländsk bys vatten vara fullt av ett nytt PFAS-ämne, perfluorpropionsyra (PFPrA), som man enligt nyhetsrapporteringen ”inte letat efter tidigare”.

I den allmänna debatten om PFAS har fokus alltför länge legat på de perfluorerade substanserna, medan de polyfluorerade till stor del negligerats. De senare bryts dock ofta ned partiellt för att sluta som just perfluorerade. Även om det i debatten låter som om vi hade en helhetsbild av problemet så är det alls inte fallet.

De normala metoderna att mäta PFAS innebär att man bara mäter 1, 4, 11 eller i allra bästa fall 33 av de 10 000 ämnena. För dricksvatten tycker Livsmedelsverket att det räcker med att reglera 4 av ämnena, det vill säga 0,4 promille av ämnena trots att en nylig studie genomförd av IVL av PFAS i avloppsvatten vid några av de största avloppsreningsverken i landet visade att endast 7 procent av PFAS-ämnena utgjordes av de 33 i standardanalysen när man för ovanlighetens skull kompletterat denna med en analys av totalt organiskt fluor. Men någon sådan totalanalys görs alltså inte i normalfallet.

Det som är effektivast här är i stället att strypa tillförseln av PFAS.

Källorna till PFAS är många, men en länge förbisedd källa är de bekämpningsmedel som är tilllåtna att använda för besprutning av till exempel potatis och stråsäd. 34 PFAS-ämnen är godkända för sådana ändamål i Sverige. Det vore kanske närliggande att tänka sig att dessa 34 ämnen regelmässigt mäts när man studerar PFAS i dricksvatten eftersom man ju med säkerhet vet att de sprids på marker där mat odlas.

Så är det dock inte alls. Inte ett enda av de 34 ämnena (samtliga polyfluorerade) ingår i någon av de ovan nämnda analyserna av PFAS. Däremot kan man förvänta sig att 32 av de 34 substanserna minst ger upphov till en och samma perfluorerade PFAS i samband med nedbrytningen i naturen, nämligen TFA – som inte heller mäts i någon av standardanalyserna ovan. I vissa fall kan fler PFAS-ämnen bildas tillsammans med TFA, men det lämnar vi därhän just nu. Inte heller PFPrA ingår i någon av analyserna ovan.

Ska vi verkligen ha det så här? Är det rimligt att Livsmedelsverket struntar i att reglera PFAS på ett mer fullödigt sätt? Är det rimligt att i mätningarna helt bortse från den uppenbara nedbrytningsprodukten TFA i dricksvatten och livsmedel? Är det rimligt att regeringen inte agerar i denna fråga som så uppenbart handlar om vår egen hälsa? När helhetsbilden finns för handen är det också lätt att peka på att dricksvattnet måste renas.

Vare sig Systembolagets bästsäljande boxvin eller pastan blir dock fria från PFAS oavsett hur mycket vi renar det svenska eller sydeuropeiska dricksvattnet, och det gäller tyvärr många andra livsmedelsprodukter vi också får i oss. Det som är effektivast här är i stället att strypa tillförseln av PFAS till naturen. Det gör vi dels genom att förbjuda användning av PFAS generellt – inte bara som EU nu föreslår i konsumentprodukter, utan också i industrin och i jordbruket och begära en avvecklingsplan för alla PFAS-föreningar i samhället, liknande det arbete mot kvicksilveranvändning som de flesta av jordens länder anslutit sig till.

Att industrin är redo att byta ut PFAS mot något annat när detta andra har exakt samma egenskaper och är billigare än PFAS är lätt att inse. Men kanske vore det ändå rimligt att med vår egen mänsklighets folkhälsa som insats drista sig till att kunna ställa något högre krav än så på dagens PFAS-användande industri?

Vi måste så klart också börja rena avloppsvatten och dagvatten från punktkällor (till exempel industrier, deponier, brandövningsplatser med mera) som släpper ut stora mängder PFAS i sjöar och vattendrag, som sedan används som dricksvattentäkter. Det är effektivt, men framför allt är det kostnadseffektivt för att minska de jätteproblem som vi som samhälle är tvingade att hantera och som vi alltså än i dag inte ens vet omfattningen av.

Kenneth M. Persson
Professor, ledamot av Svenska Dryckesakademien

Martin Ragnar
Docent, ledamot av Svenska Dryckesakademien

Läs artikel här i EPOCH Times

I Frankrike är man stolt över sin champagne, i Tyskland är man det över öl framställd enligt de tyska renhetslagarna och i Skottland över whisky. Vi svenskar har all anledning att vara det över kolsyrat vatten.

Nästa år är det 250 år sedan världens allra första artificiellt kolsyrade mineralvatten började framställas kommersiellt. Det skedde i Falun i form av produkten ”Fahlu soda” som framställdes av vetenskapsmannen Johan Gottlieb Gahn, som i sin tur fått idén av sin läromästare, Uppsalaprofessorn Torbern Bergman.

Bergman hade 1774 blivit först med att förstå vad koldioxid var – och steget från denna banbrytande naturvetenskapliga upptäckt till den kommersiella produkt som drog nytta av den var alltså inte särskilt långt. Steget vidare mot läskedrycken var inte heller särskilt långt och togs också kort senare av andra svenska läkare och kemister.

Sverige är och vill uppfattas som en nation vars välstånd bygger på banbrytande naturvetenskapliga och tekniska upptäckter. Visst är listan lång över sådana, som bidragit till att göra oss som land rika: alltifrån skiftnyckeln till dynamiten, från absorptionskylskåpet till xylocainet.

Naturvetenskapen är en nationell stolthet. Samtidigt lever vi i en era där alltmer av traditionella arbeten automatiseras. Därför borde vi få mer tid över till upplevelser i en besöksnäring som också gör sig beredd att ta emot allt fler internationella besökare. Då måste vi kunna visa upp vad vårt land förmår också på den kulinariska scenen eftersom besöksnäring inte bara handlar om museer och naturupplevelser, utan också i högsta grad om gastronomi.

Värdskapet och berättandet är central i upplevelseindustrin och måste tas på allvar. Det ställer krav på kunskap och utbildning. Annars uteblir det mervärdesskapande som är drivkraften i vår marknadsekonomi.

Är det någon svensk teknisk-naturvetenskaplig upptäckt som verkligen i grunden förändrat hela världen är det faktiskt den om kolsyrning. Den är ju dessutom en exponent för gastronomi.

Men hur många reseföretag, museer, universitet, restauranger, hotell eller reseorganisationer har använt denna för att förmera upplevelsen av just det Sverige som vi är och vill vara stolta över? Om okunskapen om kolsyran beror på att det handlar om just livsmedel och inte verkstadsindustri är det hög tid att ändra på det.

I våras tog vi inom den ideella organisationen Svenska dryckes­akademien initiativ till ett brett samarbete mellan alla dessa typer av aktörer kring det kolsyrade vattnet och inför jubelåret 2026. Vi möttes av vad som bäst skulle kunna beskrivas som en kompakt tystnad.

Men vi ger oss inte. Än är det inte för sent.

Man skulle bland mycket annat med utgångspunkt från upptäckten och innovationen kunna lyfta fram vikten av rent vatten som en del av ett miljövurmande Sverige, kopplingen mellan grundforskning, uppfinning och kommersiell framgång, kemin som grunden till förståelse av världen, Sverige som innovativ nation, Uppsala universitet som hemvist för en lång rad spetsforskare vid sidan av Linné, Falun som teknisk-ekonomiskt centrum för Sverige och koldi­oxidens roll i dagens livsmedelsproduktion.

Och tänk om SAS gjorde en poäng av att servera kolsyrat mineralvatten på sina flygningar och samtidigt berättade om bakgrunden – och kanske kunde man tänka sig att det vid Nobelfesten 2026 serveras kolsyrat mineralvatten rent av från Falun och med särskild information om upptäckten?

Borde vi inte göra något av detta tillsammans? Vilka är med?

Läs artikeln i Dagens Nyheter här!

Mjölken är ryggraden för det svenska lantbrukets ekonomi. Så har det varit och så är det alltjämt även om antalet mjölkgårdar idag är mycket färre än de än gång varit. Omkring 2500 är de till antalet idag. Och de förser oss med råvara till bland annat filmjölk, smör och ost – men också mjölk till direkt konsumtion. Den direkta mjölkkonsumtionen har minskat betydligt på senaste decennierna. Många människor har valt bort att dricka mjölk som måltidsdryck – påfallande ofta samma människor som istället valt att blanda allt större mängder av samma mjölk i kaffet. Mjölk är och förblir därmed relevant för de flesta människor i samhället. Men relevant är, tyvärr inte, per automatik synonymt med spännande eller fascinerande.

Att tävla i något är ett sätt att låta detta något skina lite extra i strålkastarljuset. När man tävlar i livsmedel blir resultaten flera: Att konsumenterna inser att det finns flera olika leverantörer, att produkterna som till synes är desamma trots allt visar sig rymma skillnader ifråga om t.ex. lukt och smak och att de tävlande blir varse om konkurrensen och i tävlingsresultatet finner input till hur man kan vässa den egna produktionen mot framtiden. Det finns alltså många goda skäl att tävla.

När det gäller drycker sker årligen SM-tävlingar i mathantverk inkluderande kategorier såsom saft, juice, glögg, kombucha med mera. I separata arrangemang koras årligen SM-vinnare i äppelmust i flera olika kategorier respektive cider. Öl, Sprit och Vin bedöms och tävlas det med på en rad olika mässor och i olika branschtidningar i landet. Ja, till och med vilken kommun som levererar Sveriges godaste kranvatten tävlas det med vart femte år i ett arrangemang av branschorganisationen Svenskt Vatten. Men vem som gör Sveriges godaste mjölk är hittills en väl förborgad hemlighet.

Jo, man tävlar även i mjölk i Sverige, men då på ett helt annat sätt som inte har med mjölkens smakkvalitet att göra. LRF Mjölks guldmedalj delades ut i dagarna och föräras den som levererat högkvalitativ mjölk i minst 23 år. Ett pris som delats ut sedan 1958 och överlämnats till mottagarna av någon från kungafamiljen. Det är en fin tradition att odla vidare. Men det är också hög tid att årligen börja tävla i vem som faktiskt levererar den allra godaste mjölken till slutkonsumenten där såväl bondens och mejeriets gemensamma insatser kan bedömas.

Vår övertygelse är att en sådan tävling skulle bli en ögonöppnare för många och skulle också kunna bidra till en kvalitetsutveckling över tid. Men framförallt skulle den bidra till att ta bort dryckesmjölkens tråkighetsstämpel och få mjölken som måltidsdryck att assosiceras med något ”spännande”. Och spännande är mjölk verkligen! En mjölkprovning som genomfördes på Nordiska Museet för några år sedan resulterade i många kommentarer i stil med att mjölk är inte bara mjölk efter det här – det är så mycket mer! Ja, en deltagare menade rentav att det var den mest spännande provning hen någonsin bevistat.

Vem tar upp den kastade handsken? LRF är kanske det naturliga valet i egenskap av representant för producenterna. Eller kanske en av de större livsmedelskedjorna, för alla vill väl ha den godaste mjölken i sortimentet? Svenska Dryckesakademien bistår gärna med råd och dåd.

Martin Ragnar och Claes Wernersson

Läs artikeln i DI

Dagens kategoriindelning av viner är vare sig självklar eller särskilt hjälpsam för konsumenten. Systembolagets kunder är såväl svenskar som utländska gäster där båda dessa grupper kan ha särskilda intressen av att botanisera i den svenska dryckeskulturen, skriver Martin Ragnar, Svenska Dryckesakademien och Claes Wernerson, Svenska Dryckesakademien. 

Samla alla viner oavsett råvara – även om det i en snäv tolkning av ordet måhända inte är vin – på en gemensam hylla märkt ”Sverige”, skriver Martin Ragnar, Svenska Dryckesakademien och Claes Wernerson, Svenska Dryckesakademien.

Samla alla viner oavsett råvara – även om det i en snäv tolkning av ordet måhända inte är vin – på en gemensam hylla märkt ”Sverige”, skriver Martin Ragnar, Svenska Dryckesakademien och Claes Wernerson, Svenska Dryckesakademien.Foto: Hasse Holmberg/TT

Finns det egentligen någon skillnad mellan vita viner, roséviner och röda viner? Man brukar ju hävda att även en duktig sommelier har svårt att skilja på dessa om hen är försedd med en ögonbindel i samband med provningen. Så skulle det inte vara gott nog att bara ha en enda kategori – fermenterade druvdrycker – för alla olika viner? 

Vi talar så klart mot bättre vetande här – och nej, det handlar inte om något skarpt och nydanande förslag från vår sida. Men för att kunna se klart behöver verkligheten ibland spetsas till. Hur du kategoriserar drycker hemma vid middagsbordet är så klart din privatsak, men hur statliga Systembolaget kategoriserar drycker i de statliga butikerna för alkoholhaltiga drycker är däremot en fråga som i slutändan kan ha bäring på hur väl och tydligt olika drycker exponeras och därmed i slutändan också på hur lätt de återfinns av kunden som inte på förhand vet vad hen ska köpa.

Om kunden till exempel söker efter alkoholfermenterad blåbärsdryck eller en dito björksavsdryck eller en dito lingondryck – ja, då är det inte i en egen kategori för var och en av dessa råvaror som de står att finna utan istället i kategorin ”fruktvin” där få svenskar i vardagsspråket nog skulle tänka på vare sig blåbär eller lingon som frukter och garanterat ingen alls betrakta björksav som en frukt.

Alkoholförstärkt läsk placeras i en kategori som benämns ”cider” och ett mjöd, alltså en alkoholfermenterad dryck där den initiala sockerkällan utgjorts av honung – ja, den placeras i kategorin ”söta drycker” oavsett om den är söt eller torr. I bästa skulle denna kategorisering kunna benämnas slentrianmässig, men den är också de facto vilseledande på många olika sätt.

Inom vinkategorierna guidas kunderna snabbt till särskilda hyllor för viner från till exempel Frankrike, Italien, Spanien och Chile – men den som söker viner från Sverige i denna statliga svenska dryckesbutik, ja den finner inte dessa under någon särskild hylla för svenska viner – utan får istället leta på någon mer allmän hylla. Mängder svenska viner är än så länge begränsat, vilket kanhända kan vara ett skäl till det hela även om det måste ses som anmärkningsvärt att ett statsägt svenskt bolag närmast gömmer undan det egna landets viner alltmedan man beredvilligt låter andra länders dito skina.

Dagens kategoriindelning av viner är vare sig självklar eller särskilt hjälpsam för konsumenten. Systembolagets kunder är såväl svenskar som utländska gäster där båda dessa grupper kan ha särskilda intressen av att botanisera i den svenska dryckeskulturen. Och det finns en uppenbar lösning på allt detta: Samla alla viner oavsett råvara – även om det i en snäv tolkning av ordet måhända inte är vin – på en gemensam hylla märkt ”Sverige”. 

När i framtiden intresset för de svenska vinerna växt så mycket att denna hylla blivit för trång – ja, då kan det vara läge för en ny kategoriindelning som verkligen hjälper kunden att hitta rätt. Men det är då – och nu är det hög tid för Systembolagets Sverige-hylla att göra entré!

Skribenter Martin Ragnar och Claes Wernersson. Båda ledamöter i Svenska Dryckesakademien

Nominerade är:

Rune Kalf Hansen
Här finns ett stort utbud av nyskapande och spännande alkoholfria drycker från Sverige – och ingenting annat. Men alkoholfri svenskt öl, hantverksläsk, kombucha och några restaurangtillverkade smoothies. Det exponeras på ett särskilt bord och är det första möter restauranggästen inför beställningen. 
Per Styregård
För att under många år i välformulerade och engagerande artiklar presenterat, informerat om och provat svensk alkoholfri dryck i allmänhetens tjänst.
Ulrika Karlsson
För att i många år utbildat och inspirerat till ett ambitiöst dryckesutbud på krogen. Hon har dessutom bidragit till att synliggöra alkoholfria svenska hantverksdrycker på Nobelfesten.