Jens Heed

Jens Heed är född 1969 och blev ledamot av Svenska Dryckesakademien 2015. Han har ansvarsområdet Drycker och politik.

Så här beskriver Jens sig själv:

Jag vill inom akademien bidra till att höja kunskaperna om politiska styrmedel och insatser som verktyg för att gynna hållbar konsumtion och produktion av dryck i Sverige – både industriellt, hantverksmässigt och för husbehov.

Såväl konsumtion som produktion av drycker har genom tiderna reglerats på alla möjliga sätt, inte minst de alkoholhaltiga. Drycker går på tvärs över många olika policyområden såsom exempelvis jordbruk, hållbarhet, näringsliv, innovation, beskattning, kultur och hälsa. En utmaning ligger därmed också i att inte forma policy endast utifrån ett perspektiv utan att istället försöka se ur ett systemperspektiv och väga in alla olika värden. Detta är dock sannerligen lättare sagt än gjort när man rör sig på hela skalan i behovstrappan, från att se dryck som något nödvändigt för överlevnad, till att använda dryck som en del av självförverkligandet.

Jag är utbildad som policyanalytiker och har arbetat som det både inom den privata och offentliga sektorn. Idag jobbar jag som analyschef på en statlig myndighet. I akademien är jag för mitt engagemang i drycker som njutningsmedel, som drivkraft för samhällsutveckling och ibland även som problemskapare.

Jens Heed

Jens Heed är född 1969 och blev ledamot av Svenska Dryckesakademien 2015. Han har ansvarsområdet Drycker och politik.

Så här beskriver Jens sig själv:

Jag vill inom akademien bidra till att höja kunskaperna om politiska styrmedel och insatser som verktyg för att gynna hållbar konsumtion och produktion av dryck i Sverige – både industriellt, hantverksmässigt och för husbehov.

Såväl konsumtion som produktion av drycker har genom tiderna reglerats på alla möjliga sätt, inte minst de alkoholhaltiga. Drycker går på tvärs över många olika policyområden såsom exempelvis jordbruk, hållbarhet, näringsliv, innovation, beskattning, kultur och hälsa. En utmaning ligger därmed också i att inte forma policy endast utifrån ett perspektiv utan att istället försöka se ur ett systemperspektiv och väga in alla olika värden. Detta är dock sannerligen lättare sagt än gjort när man rör sig på hela skalan i behovstrappan, från att se dryck som något nödvändigt för överlevnad, till att använda dryck som en del av självförverkligandet.

Jag är utbildad som policyanalytiker och har arbetat som det både inom den privata och offentliga sektorn. Idag jobbar jag som analyschef på en statlig myndighet. I akademien är jag för mitt engagemang i drycker som njutningsmedel, som drivkraft för samhällsutveckling och ibland även som problemskapare.