Anna Henning Moberg

Anna Henning Moberg är född 1978 och blev ledamot av Svenska Dryckesakademien 2018. Hon har ansvarsområdet Drycker och hållbarhet.

Så här beskriver Anna sig själv:

Jag arbetar idag som projektutvecklare på Torsåker gård norr om Stockholm. Ett utvecklingscentrum för framtidens hållbara måltider som drivs av AxFoundation. Torsåker fungerar som en katalysator för verksamheter som bidrar till att utveckla den svenska framtida hållbara produktionen, innovationen, kunskapsöverföringen, produktutvecklingen och konsumtionen av mat och dryck. Gården är en samlande plats där bönder, kockar, företagare, forskare och entreprenörer möts för att tillsammans driva den hållbara, svenska livsmedelsutvecklingen.

Mitt dryckesintresse började när jag som liten, inklämd i fåtöljen med mamma, slaviskt följde TV-serien Dallas varje vecka. Jag var fascinerad av den glamourösa Sue Ellen som drack bourbon ur kristallglas upphällt ur fin karaff. Jag förstod inte då att hon var ett sofistikerat fyllo, för mig var hon höjden av elegans.

Som 14-åring började jag arbeta i råvaru-meckat Östermalmshallen där det ofta hölls vinprovningar på fredagarna. Det medförde att vi unga fick putsa glas, spilla vin och hålla efter. Att prova vinerna var en förutsättning vilket snabbt lärde mig att identifiera kvalitet. Ett par år senare caterade vi en styrelsemiddag hemma hos en redare i Djursholm. Maten var skräddarsydd efter väl valda viner ur värdens källare. Caviarfylld pilgrimsmusselmousseline med champagnesås till elegant, lätt, bourgogne o.s.v. När det var dags att servera dessertvinet, Château d’Yquem Sauternes från 1992, insisterade värdinnan på att bjuda på hemgjord tårta till. Den visade sig innehålla skarp mintchoklad och jag förstod instinktivt att det var ett helgerån att förstöra vinet på det viset. ”Det här vill jag bli bra på” var känslan som sjöd inombords och så fort jag skrapat ihop tillräckligt med medel började jag på Restaurangakademiens sommelierutbildning.

Genom åren har jag pluggat vidare inom dryck och vinkemi. Utbildat mig till journalist och rest runt i världen för att porträttera dryckesvärldens stora. Några av dem har blivit vänner för livet. De senaste åren har jag vänt blicken hemåt och försökt överföra den kunskap och de erfarenheter jag samlat på mig till svenska producenter. Jag har haft den extrema lyxen att få blanda en egen version av prestigechampagnen Krug. Men att idag få vara delaktig när 2017 års mottagare av akademiens pris, spritkemisten Solveig Sommarström, tar fram en svensk bitter tillsammans med kemiingenjören och experten på vilda växter, Lena Engelbert Embertsén, är hundra gånger roligare. Extra kul då jag fick grotta ner mig i Angostura bitter på Trinidad för några år sedan. Allt har liksom en mening.

Dryck har ändrat innebörd för mig de senaste åren. En flaska med hantverksmässigt producerat innehåll står ju för så mycket. Det är i bästa fall ett geografiskt fingeravtryck, smaken av en plats i koncentrerad form. Det är kultur, kemi, historia. Ibland ett socialt smörjmedel som skapar förutsättningar för fantastiska diskussioner.

De senaste åren har jag insett att hållbarhet är en hygienfaktor i all typ av livsmedelsproduktion. Hållbara människor, hållbar ekonomi och en hållbar hantering av våra resurser. Frågor som jag hoppas kunna bevaka och driva i Svenska Dryckesakademien.

Idag skrattar jag lite när jag bläddrar i Whisky & Bourbon, en tidning jag var bourbonskribent för i några år, och inser att allt egentligen är Sue Ellens fel.